Min operation av halsmandlarna | Don't think big, think huge

Don't think big, think huge

Annons

Min operation av halsmandlarna

Hejsan finisar, förlåt att uppdateringen har varit så kass. Jag tänkte berätta lite om mina senaste dygn, före och efter operationen. Mest för att det kanske sitter någon därute som skall genomgå samma operation, och vill veta lite mer än bara teoretisk fakta. Så, here we go.

Dagen före operationen så började mina halsmandlar svullna, och jag fick vita prickar i halsen. Så jag spenderade hela natten med ångest i tron om att det inte skulle bli en operation, för att jag förmodligen börjat få en ny halsinfektion. Men när jag kom till sjukhuset så kollade de på mig och avgjorde att jag kunde opereras. Hade jag varit förkyld så hade vi nog fått skjuta upp operationen, för att luftvägarna måste vara fria. Så, efter att de kollat i halsen så fick jag byta om till en high fashion sjukhusskjorta och lägga mig i sängen. De gav mig lite tabletter mot illamående, och tabletter mot smärta och så något mer tror jag. Och så rullades jag ned till operation. 

IMG_4776
Fick ha plastslangen i armen i ett dygn sammanlagt, det var genom den de sövde mig och gav mig dropp och smärtstillande efter operationen

Väl nere i operationssalen så fick jag träffa hon som skulle söva mig. Jag fick veta precis hur det skulle gå till och jag berättade lite om hur rädd jag var för att vakna mitt under operationen. Eller att inte vakna alls, men hon lugnade mig. Under morgonen så hade de försäkrat sig om att mitt personnummer var rätt ungefär tio gånger, och precis innan operationen så hann de försäkra sig tre gånger till. Men det kändes säkert och bra i alla fall. När de sövde mig så fick jag först något.. som gjorde mig dizzy i huvudet. Jag kunde riktigt känna hur medlet de gav mig rann genom min arm, upp mot axeln och upp mot huvudet. När medlet kom till huvudet så sade det bara BAM. Jag kunde riktigt känna hur jag tappade kontrollen, och någonstans där fick jag även det riktiga sömnmedlet insprutat i armen. Jag minns att jag pratade om Håkan och katter, för de sade till mig att jag skulle tänka på något fint. 

Jag slog upp ögonen. Den första jag såg var min mamma som satt brevid sängen och läste, och så en sköterska som gick förbi och frågade hur det kändes. Det första jag sade var “Va, är det klart? Har jag opererat mig?”, för jag mindes verkligen inte ett skit. Minnet kom ju tillbaka rätt snabbt, men jag fattade verkligen att jag hade opererat mig, inte i den stunden. Jag hade pratat om att stå längst fram på någon Håkan-konsert, och sen bara… var jag klar!? Har man inte blivit sövd så förstår man inte känslan, men det är en sjuk känsla. På uppvaket så fick jag smaka på lite glass och sedan åka in till mitt rum. Jag hade jättetur gällandes mitt rum, jag fick ha det helt ensam hela dagen och natten som jag spenderade där. Och det fanns en stor TV. Tydligen så brukar man nästan alltid få dela rum med en eller två andra, och eftersom jag är 17 år så hade jag fått dela rummet med barn. 

IMG_4782
Perfekt, mitt framför TVn och så kunde jag sova när jag ville, jag behövde inte ta hänsyn till någon annan. Och så kunde jag trycka på en knapp så fort jag ville något, så kom det en sköterska.

Och så har vi det där med mat, vad kunde jag äta?
De första timmarna så levde jag på isglass och jordgubbssaft. Men frammåt kvällen så provade jag att äta en pannkaka, och det gick jättebra. Dock fick jag skära pannkakan i pyttebitar och så fick jag äta den när den var lie svalare än vad den brukar vara. Och morgonen därpå så fick jag ned en och en halv macka utan kanter. Fast jag fick tugga jättemycket och dricka saft samtidigt. Men det gick ändå bra! Så jag tror inte att man skall lyssna på det alla säger, att man bara skall äta glass efter en halsmandeloperation. Utan det är individuellt. Speciellt nu när operationstekniken ser annorlunda ut. Jag har en kompis som opererade bort mandlarna när hon var fyra år gammal, och hon kunde verkligen bara äta glass och flytande grejer för att hon bokstavligt talat spydde blod. Jag har inte spytt någonting. Tacka gud för att sjukvården går frammåt!

IMG_4792
Jag med min lilla droppåse som jag fick bära med mig vart jag än gick. Jag ser ändå rätt kry ut för att vara nyopererad, visst gör jag?

Så, vad tänker jag på nu efter operationen, och hur känns det?
Jag äter ju medicin såklart. Voltaren tar jag tre gånger om dagen eftersom voltaren är antiinflamatoriskt, och citodon tar jag 1-3 gånger om dagen beroende på hur ont det gör. Jag upplever det som att smärtan stiger. Första dagen gjorde det inte alls lika ont som det gör nu, i sutet på dag tre. Jag har hört att den värsta smärtan skall komma runt dag fem, så jag biter ihop och är rätt nervös nu om jag skall vara ärlig. Men jag uppdaterar er!

Juste, idag fick jag ned lite pasta med köttfärssås också, skitbra. Dock märker jag av matbristen, mitt huvud dunkar och det verkar inte släppa alls. 

 

Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons
stats